sitter så duktig och försöker göra det sista på mitt projektarbete när jag kom och
tänkta på en sak..

varför är det så att man drars till så kallade "bad boys" ?
men inte dom där snälla och gulliga dröm killarna som man egentligen borde?

för varje gång man har haft den där supergulliga och snälla killen så har man liksom
tröttnat och och blivit allmänt uttråkad direkt och undrat vad man egentligen
tänkte på från början.. och gör allt för att det liksom ska rinna ut i sanden.

sen när man har en kille som beter sig rent ut sagt som ett riktigt AS då tröttnar
man aldrig, och sväljer sin egna stolthet och accepterar saker man inte borde
bara för att det är nått den där killen har som man bara måste haa bara för att
man vet att det är fler som vill ha det.

så när man ser det såhär så förstår man absolut inte varför man väljer samma killar
hela tiden som alla beter sig som as när man egentligen vill ha en kille som
inte är som dom där man haft innan..